fredag 26 juni 2015

Mobiltelefoner - to be or not to be …



… that is the question…

Denna ständiga debatt kring mobiltelefonernas varande eller icke varandra skrämmer mig lite. Vi håller på att utveckla våra skolor digitalt inte bara över hela vårt avlånga land utan  över hela världen. Jag undrar – är inte mobiltelefonen i allra högsta grad en del av denna digitalisering? Kan vi utesluta den bara så där? Vad hände med att förhålla sig till den och se utvecklings- och användningsmöjlig-heter?

För mig är inte frågan OM vi ska ha den utan HUR kan vi på bästa sätt dra nytta av även dessa devicer i våra klassrum? Hur når vi en högre måluppfyllelse med dem? Jag håller med Sara Bruun, som bloggar kring detta och berättar om hur finurligt hon införlivar och gör mobiltelefonerna till naturliga delar av barnens hela vardag – särskilt inom språkklassrummets väggar, där de tex spelar in sig själva i Soundcloud och skickar deras dialoger till henne för bedömning och mycket, mycket mer. Hon gör detta med öppna ögon och är medveten om att, liksom när eleverna sitter vid andra devicer som tex datorer i skolan så kan, de också är ute på sociala medier då och då men att det hela hänger på att pedagogen gör undervisningen motiverande och på riktigt. Läs mer om henne  här: Mobilförbud - nej tack

Över huvud taget är det intressant att följa debatt och artiklar ett antal år bakåt kring detta heta ämne utan att något speciellt nytt har tillkommit (det känns som om det är samma saker som upprepas på lite olika sätt, men ibland också helt lika), under tiden lämnas elever och lärare i varje klassrum att hantera detta dagligen när det istället skulle kunna plockas fram riktlinjer, tips, idéer kring hur dessa skulle kunna användas på ett produktivt sätt. Läs mer här:

De störande moment som det talas om är en lika levande utmaning oavsett vilken device eleverna använder.  Det är här vår professionalism kommer in. Med en genomtänkt metodik och pedagogik kommer eleverna varken att vilja sitta med annat eller ha tid för att sitta med annat. Om de skulle skriva eller läsa något på någon social media så kan det också vara så att de behövde en kort paus/ett break för att sedan kunna ta sig an uppgiften igen. Att använda olika devicer visar också dem möjligheter till hur de kan använda sig av dessa i andra sammanhang som tex vid läxläsning.

Åke Grönvall skriver i sin bok (s 7) att alla ”apparater” tillsammans ”gör att vi kan fokusera allt  mindre på tekniken i sig och alltmer  på innehållet- vad vi kan göra med teknikens hjälp.” Vidare säger han också på samma sida att ”det viktigaste nu är pedagogiken; att varje skola och kommun funderar över vad man vill uträtta och sedan hitta lämpligast teknik för att göra det.”

Jag tror att många av oss skräms av all teknik, vi kan ofta känna oss okunniga och otillräckliga, men här behöver vi tänka om! Vi pedagoger är kompetenta och välutbildade och själva eller med hjälp av kollegor eller handledning KOMMER vi att hitta vägarna, vi KOMMER att utvecklas tillsammans med eleverna och varandra. Ta hjälp av det utvidgade kollegiet. Arbeta internationellt med andra pedagoger i andra delar av Europa. Få nya influenser, ny input och införliva dem i din redan välfyllda ryggsäck. Lärarna är inte överflödiga i ett digitalt klassrum; TVÄRTOM – vår närvaro och våra insatser är viktigare än någonsin, här kan vi aldrig lämna eleverna åt sig själva utan de behöver  handledning/vägledning/stöd för att kunna utvecklas vidare.  Det vi pedagoger behöver, enligt min mening, är en tydlig praktisk teori som är väldefinierad för mig själv i synnerhet men också så att jag enkelt och snabbt kan visa/berätta om den för andra: Var är jag som pedagog, vilka metoder använder jag mig av, vilken kunskapssyn har jag, vilken forskning stödjer jag mitt förhållningssätt - min yrkesprofession på? Stora, tunga och viktiga frågor, utan dem kan vi inte bedriva en framåtsyftande undervisning med klara mål vare sig vi har digitala resurser eller ej i klassrummet.

Mobiltelefonen kan spela stor roll i att utveckla och utforma den formativa bedömningen så att den genomsyrar vardagen i skolan på ett enkelt och opretentiöst sätt, men också bland många andra pedagogiska områden och för att utveckla de förmågor som eleverna behöver som ju växer upp i det 21 århundradet (21st Century learning skills).  Tänk vad härligt med en mångfald av devicer där alla elever deltar på sina villkor, med en device som de känner sig bekväma med och som utvcklar allt ovan och ännu mer därtill.

Hur skulle vi vuxna reagera om vi inte fick ha våra mobiltelefoner på dagtid – personligen använder jag min jättemycket i mitt jobb. Den är en tillgång och ett komplement till det jag gör för övrigt. Om jag inte behöver den så ligger orörd men tillgänglig.

Jag läste i senaste utgåvan av tidningen Barn (1502) (som ges ut av Rädda barnen) om mobiltelefonernas revolutionerande användning över hela världen och särskilt vilken skillnad de har gjort i Afrika. Här berättar forskaren Gudrun Wikander, som har forskat om mobilanvändandet i Tanzania, om hur enormt stor inverkan mobiltelefonen har på det dagliga livet där. Nu kan man enkelt kommunicera med varandra, en hel by kan gå ihop och investera i en telefon men ha sina egna SIM-kort, i en del kiosker kan man hyra mobiler per minut. Hon talar om en ”mobilexplosion” och berättar att 6 miljarder av världens 7 miljarder människor har tillgång till en mobiltelefon. Hur kan vi dra nytta av detta? Hur kan vi dra lärdom av detta och utveckla våra användningsområden i vår del av världen så att våra medborgare använder sina  mobiltelefoner på innovativa, spännande och utvecklande sätt?


To evolve… or not evolve…