Senaste trenderna formulerade av Judith Wolst

Judith Wolst, internetentusiasm, digital strateg, föreläsare och författare var i Malmö två gånger i höstas och föreläste för pedagoger om ”Digital panik - få koll på läget”. Här berättade hon bland annat på ett ödmjukt sätt om sin egen digitala resa från först nästan övertro till att nästan tappa tron på den digitala utvecklingen och där hon nu har landat i att det finns både för- och nackdelar med digitaliseringen och att det handlar till stor del om vad vi själva gör då vi alla är medskapare till internet och vad som finns där ... och vad vi ger utrymme till där. Hon citerar Tim Berner Lee som säger ”We can get the web we want./.../Make internet great again.”

Judith har nu släppt en rapport som heter 20 digitala trender för 2020-talet där hon blickar framåt från nu till ett obestämt antal år in i framtiden,  som om jag får gissa inte är så många som man skulle kunna tro. Hon både bekräftar sådant vi hört om tidigare men utmanar oss också kring hur vi tänkt fram tills nu.

Länken till hela rapporten hittar ni i stycket ovanför, men jag vill gärna lyfta ett par saker. Hon börjar med att tala om AI och hur kunskap om detta går mot att vara allmänbildning. Som exempel på var vi kan lära oss mer om detta nämner hon bland andra den öppna AI-kurs som Helsingfors universitet har skapat som ligger online för alla i hela världen att ta del av om man vill. De har som mål att 1% av deras befolkning ska gå denna kurs. Jag har personligen börjat läsa den i min egna takt och jag kan varmt rekommendera er att gå den. Den bjuder på många reflektioner och ny spännande kunskap.

Rapporten har jag fått läsa i kortare pass för det är mycket att ta in och fundera på, tex pratar hon i den tredje trenden om progressionen när det gäller fake news till deep news med hjälp av just AI (vilket jag känner att det gör det än viktigare att vi utbildar oss oavsett ålder eller vad vi jobbar med i AI, för att vi ska förstå och kunna agera när vi stöter på detta). På vilket sätt rustar vi oss för att kunna skilja äkta från fake? Judith resonerar kring om det är så att vi kanske ”kommer att behöva vända oss till det som är unikt mänskligt - vårt kött och blod för att bevisa att vi är på riktigt (ögon, fingeravtryck osv)” (s. 13).

Under trenden ”Vår digitala Sverigebild krisar” argumenterar hon för hur vi sackar efter i digitaliseringen där vi tidigare legat i framkant. De lysande undantag hon presenterar ger hopp och inspiration - hur kan vi skapa samarbeten där vi lär av varandra och där vi tillsammans skapar den digitala utveckling vi behöver? Micco Grönholm beskriver Helsingborgs framgångsrika arbete med vikten av att ”man inte fastnar i planer och strategier utan att man istället testar, gör och lär sig längs vägen” (s. 20). 

En annan trend hon beskriver är hur viktigt det är att vi fortsätter att utveckla våra mänskliga förmågor som kreativitet, problemlösning, samarbete, kritiskt tänkande, nyfikenhet och många fler. Ni känner igen dessa från andra som också pratar om vikten av att utveckla förmågorna hos våra unga - just de hon pratar om kommer från en World Economic Forum och deras rapport Future of Jobs Report. ”Ju mer digitala vi blir desto viktigare kommer det rent mänskliga att bli” (s 36). 

Av Trenderna hon beskriver är som sagt en del kända sedan innan och andra är (för mig i alla fall) helt nya, de behöver läsas i lugn och ro och jag tänker inte kommentera eller ens lista dem alla här men jag vill avslutnings lyfta den näst sista trenden i hennes rapport: Våra barn lär oss om robotar. Här berättar hon om det fantastiska arbete som pedagogerna i Malmö gör med de robotar som finns till utlåning från förvaltningen. Där pedagogerna låter eleverna upptäcka, utforska och påverka och få insikt i  den digitala värld de omges av genom att bland annat använda sig av robotar. Här utvecklar eleverna de förmågor som Judith beskrev ovan och de bygger en kunskap för framtiden - som är redan är här nu. Framtiden kommer inte sen, den är redan här och vi behöver möta den på många olika sätt, ett är det som Judith berättar om här på sidan 62 - 63. Hon avslutar kapitlet med att säga: ”Så kanske är det våra barn som bäst håller oss i handen när vi går in i ett allt mer robotiserat 2020-tal”. Jag tror verkligen att det är så efter att ha fått privilegiet att få vara en del av Luciatåget 2019, dess förberedelser och genomförande som uteslutande gjordes av årskurs 5 på Videdalsskolan. vilka hjältar och kämpar de eleverna var då de stötte på alla hinder som de bara hade kunnat ställas inför när det väl var dags att genomföra Luciatåget men de stod lugnt kvar och arbetade lösningsfokuserat tillsammans för att få det att lyckas - i över 30 minuter. Kudos till dem - och till ATEA:s personal som väntade så tålmodigt och gav dem det utrymme de behövde för att de skulle gå vinnande ur den situationen, stärkta och med ny kunskap. 

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera er att läsa hennes trendspaning, följa länkarna till de rapporter, filmer och sidor hon hänvisar till på vägen, låt det ta tid och låt det sjunka in. Jag hade velat diskutera dessa trender med andra intresserade; vad tycker ni? Vad är viktigt? Vad är mindre viktigt? Vilka fler källor till trender har vi? Vad säger de? Vilka andra sätt kan man se på dessa trender på än hur de framställts här? Hur lyfter vi sådana här frågor i utbildningssammanhang? Vilka etiska diskussioner behöver vi lyfta som tex frågan Judith ställer på sidan 23: Bara för att något blir möjligt betyder inte att det gynnar oss. Vem ska avgöra detta?

Stort tack Judith för att du delar med dig av dina kunskaper och för att du får mig att tänka utanför boxen! 

NAO i klassrummet - på elevernas villlkor

I Malmö stad pågår ett brett arbete för att stötta alla skolor i det fantastiska arbete de gör med att varje dag möta alla våra barn och unga, skapa ett tillåtande inlärningsklimat och undervisa på hög nivå. Grundskoleförvaltningens utvecklingsavdelning finns till för att stötta pedagoger och rektorer i det grymt bra arbete de gör dagligen. På Utvecklingsavdelningen finns all möjlig slags stöd att få för de som vill ha det inom tex; NTA, fritidshemsutveckling, förskoleklassutveckling, språk, matematik, normer och värden, kultur, digitalisering och mycket mer. Alla dessa områden och fler med dem hänger ihop på ett intrikat sätt, de växer och utvecklas tillsammans och skapar tillsammans en helhet för likvärdighet och att få utvecklas i en gemenskap i demokratisk anda. 

På Digitaliseringsenheten jobbar pedagogerna sedan många år tillbaka med att stötta kring allt från utbildning i Google, arbetet med självskattningen ”Varje elevs bästa skola - digital certifiering”, digitala enheter, assisterande teknik, digitala verktyg och programmering och att stötta i allt dagligt arbete. 

Inom programmering startade vi för fem år sedan med utbildningar, workshops, samarbeten med andra både inom och utanför Sverige för att få influenser kring hur vi bäst skulle kunna stötta skolorna. Den största inputen kom från skolorna själva som inkom med önskemål om vad de behövde för att utvecklas mot att bli en digitaliserad skola där digitaliseringen är integrerad i vardagen så väl att vi inte ens talar om den längre, där den pedagogens proffessionalitet är det som avgör när, om och hur mycket de digitala enheterna och verktygen ska användas för att elevernas måluppfyllelse ska bli optimal. Som ett led i detta arbete och för att skapa en bredd har Malmö stad satsat på att skaffa in olika slags verktyg för att stötta skolorna i detta arbete. Dessa finns till utlån och det pågår ständiga workshops i hur dessa skulle kunna användas i undervisningen men i slutändan är det pedagogen som är experten och avgör. Förslag på det som finns till utlån är; 3D-skrivare, AV1, Ozobots, Scottie Go, Bee-Bots, Blue-bots, Dash, Cue, Ollie, Sphero, Bolt och NAO.  Dessa verktyg finns till utlån för att dels skolorna inte ska behöva lägga pengar på att köpa in och dels för att de som finns i vår stad ska användas optimalt och inte stå långa perioder. 

Alla dessa verktyg är just verktyg för eleverna för att de på många olika sätt ska få utveckla viktiga förmågor, få verka i autentiska sammanhang, få vara aktiva skapare av sin egen utbildning och få utvecklas till självständiga världsmedborgare som vågar ta plats och stå upp för våra demokratiska grundvärden och sprida dem på goda sätt. Ett sådant ypperligt verktyg för det är NAO roboten. Den är till för att användas av eleverna för att stärka skolämnena, den är bara till för att skapa sammanhang för dem och motivera och. Uppmuntra dem att utvecklas vidare. Den är inte alltid enkel att ta till sig som vuxen och det finns inte jättemycket stöd alltid att få från andra håll men tillsammans med samarbetspartners både inom och utanför landsgränsen bygger vi tillsammans en bank av material för att ge eleverna optimala möjligheter att använda sig av den. Om ett par veckor ska Videdalsskolan för tredje året presentera ett luciatåg  med enbart NAO som elever i åk helt själva har programmerat. Detta Luciatåg är magiskt att se för det är magiskt att se hur eleverna samarbetar, löser faktiska utmaningar som uppstår mitt i, hur de kommunicerar, lyfter och peppar varandra men också går in och ut ur programmet för att felsöka i kod eller liknande när något hänger sig. Humöret är på topp och även om robotarna inte alltid (eller ibland bara sällan) gör det de ska så tappar eleverna aldrig modet utan står rakryggade och stolta över det exceptionellt starka arbete de har gjort. 

På andra skolor använder man sig mer av animationen som programmeringen och NAO kan plötsligt Flossa, dansa Macarena eller något liknande. Det är det som är det fantastiska med detta verktyg - elevernas öppna sinne gör att de direkt kommer utanför boxen och deras arbete blir deras eget och på riktigt! 

Ytterligare andra skolor har med stor framgång använt sig av dem i grundsärskolan där elever med olika svårigheter har fått hjälp att överkomma dem med NAO som verktyg och där är också en skola som arbetat med TAKK (se filmen om arbetet här) där roboten har blivit programmerad i enlighet med detta språk för att kunna kommunicera med eleverna utifrån elevernas villkor. Allt arbete med programmering, robotar och NAO sker på elevernas villkor, bygger på deras progression, deras idéer och deras nyfikenhet. 

Till alla grundskolor i Malmö vill jag säga ett stort GRATTIS för ert fantastiska arbete just kring digitaliseringen för ni har alla lika stor del av det pris, Guldtrappan, den kvalitetsutmärkelsen som Malmö stad har fått ta emot för att visa att vi är på väldigt god väg mot en likvärdighet i det arbete vi alla gör tillsammans. Läs mer om utmärkelsen här.

hårda enheter och mjuka värden

Läs gärna denna och fler som ligger under intressant litteratur. 

Det talas vitt och brett om digitaliseringen av skolan och hur den ska ge en ökad måluppfyllelse hos våra elever. Jag är själv en förespråkare av att arbeta digitalt. Jag är för att kunna använda de digitala enheterna på ett sätt som effektiviserar, motiverar och stärker elevernas lärande och ger dem verktyg för feedback och reflektion som de inte haft tidigare. Jag är övertygad om att genom digitala enheter kan eleverna ta kontroll över sitt eget lärande, utvecklas och medverka aktivt i skolarbetet på ett sätt som de aldrig kunnat förr. Men digitaliseringen är ingen universallösning. Det är inget som automatiskt löser allting bara alla eleverna får var sin digital enhet. Inte ens när alla vi pedagoger har fått den utbildning de känner att de behöver. Fortfarande tror jag dock inte att det räcker för att vi ska lyckas - vi måste komma ihåg det viktigaste av allt;  Att möta alla elever, att hitta strategier för de elever som är  Vilse i skolan och bygga upp deras förmågor så att de också kan delta. Ross Greene har som grundtanke och övertygelse att alla elever vill om de kan och det är vi som lärare som ska möjliggöra så att de kan. Både skolan och livet utanför ställer många olika slags krav på våra elever och alla är inte rustade för att möta dem. De har många gånger tappat hoppet om att få en vuxen att tro på dem. De vet inte hur de ska ta sig ur den situation de sitter i. Hur kommer vi in innanför deras skal så att vi kan börja prata med dem på riktigt? Visst är det ett av de stora guldkornen i detta yrket - när vi har vunnit dessa elevers förtroende? Finns det något mer givande? När de förstår att vi vill deras bästa och att de ska lyckas och vi börjar bygga upp fungerande strategier tillsammans. Mitt hjärta sväller av känslor inom mig när jag tänker på dessa elever som jag har haft. Greene ger i sin bok handfasta tips och en tydlig struktur kring hur jag som pedagog kan möta eleven där den är, som både eleven och jag känner oss trygga i och som ger oss ett gemensamt språk. Vi behöver kombinera både dessa hårda enheter med våra mjuka värden för om vi inte har våra elever med oss så spelar de digitala enheterna inte så stor roll. Inget är viktigare än det välkända uttrycket "No Child Left Behind" för en lyckad undervisning om ni frågar mig.